Anders skrev 2006-mar-30 22:58br /br /Hej Oskar!br / br /Det här brevet blev längre än vad jag hade tänkt mig, men jag hoppas du orkar läsa igenom och hjälpa mig!br / br /Jag har läst boken Tjejtjusare och den var verkligen läsvärd, jag ska läsa den fler gånger. Till exempel har jag alltid trott att det var oartigt att se folk för länge i ögonen, men tydligen är det raka motsatsen! Tråkigt att folk aldrig kan berätta vad man gör för fel så att man på så sätt kan bli bättre… Jag känner igen mig ganska ofta i boken (tyvärr). Jag hör till den mer eller mindre udda kategorin killar som har svårt att hitta en flickvän, men jag tror säkert att jag skulle passa utmärkt som pappa i en familj. Jag är 35 år och har aldrig har aldrig haft en flickvän i hela mitt liv. Jag jobbar som maskinkonstruktör och datoransvarig på ett företag med 8 anställda. Vi är tre killar i åldern 35-38 år där en är nybliven fyrabarnspappa och den andra killen är ganska tystlåten men jobbar effektivt på jobbet och tränar ungdomar i både ishockey och fotboll fyra-fem dagar i veckan. De andra är äldre än vad vi är, varav enbart en kvinnligt anställd, 50+. De är alltså inte precis några att umgås med på fritiden även fast de är trevliga. br / br /Jag är en ganska lugn person som aldrig har varit speciellt road av kroglivet. Visst var jag till kårhuset ibland men de få gånger jag talade med intressanta tjejer var jag alldeles för nervös för att kunna hålla en längre konversation, när det dessutom är väldigt hög ljudvolym, så man knappt hör vad den andra säger.br / br /Jag har provat på nätdejting några år nu, med ganska dåligt resultat. Visserligen har jag dejtat tre tjejer. Konstigt nog har alla dessa tre tagit kontakt med mig. Den första var på ganska långt avstånd, men hon kom härifrån Dalarna, så det var nog en anledning till att hon kontaktade mig. Vi träffades två gånger. Hon beskrev sig själv som reserverad och det var hon verkligen. Jag kände när vi skulle ta farväl den andra gången och vi kramade om varandra så kände jag hur hon ville ”komma loss”. Hon skrev sedan att hon inte ville gå så fort fram som jag ville och dessutom var det får långt avstånd mellan oss geografiskt. br / br /Den andra tjejen bodde på gångavstånd från mig och vi hann träffas tre gånger innan det tog slut när hon var ut med en kille som hon kände genom föreningslivet fem år tidigare. Nu blev de blixtförälskade i varandra och det vart kört för mig. Jag tror inte det hade blivit något mellan oss ändå, men det blev ett mycket tråkigt slut för mig, när hon inte ens svarade på det jag talade in på telefonsvarare och via sms på 14 dagar. Hon skyllde på tidsbrist!br / br /Den tredje tjejen sökte vänner, eftersom hon bara hade bott i Sverige i ett halvår och kände ytterst få här i stan. Vi har hållit kontakten i ett halvår nu på vänskapsnivå. Hon kommer från Malaysia, men har tidigare varit gift och har en dotter tillsammans med en svensk man när de bodde i Malaysia. Han hittade en ny tjej och flyttade hem till Sverige. För ett år sedan flyttade tjejen som jag träffar med dottern till Sverige, fastän hon och han sedan tidigare är skilda. Hon valde dock att bosätta sig så det ändå är 25 mil mellan dem. Ibland har vi träffats ofta och ibland har det gått en månad mellan träffarna, eftersom vi har varit upptagna med annat på helgerna. Jag tycker det är roligt att träffa henne och hennes dotter, men jag hade hoppats på lite mer värme och närhet från hennes sida eftersom ingen av oss har någon annan partner. Jag brukar krama om henne när vi skiljs åt och hon är glad för det, men om jag inte ger henne någon kram så blir det ingen. Precis som du skriver i boken att man ska berömma tjejen för det hon är bra på, det har jag gjort, men jag har bara fått leenden tillbaka. Hon tackar alltid artigt om jag har bjudit på något, men hon har aldrig berömt mig för något som jag är bra på och det saknar jag verkligen. Hon har väldigt dålig ekonomi eftersom hon lever på socialbidrag tills vidare tills hon har lärt sig svenska och har fått jobb. Hon är utbildad auktoriserad revisor och verkligen intelligent så jag känner att jag gärna vill hjälpa henne. Vi förstår varandra bra och inga speciella kulturkrockar. De första månaderna skrev hon ofta sms till mig och jag ringde gärna upp henne (precis som du föredrar att hellre ringa än sms:a). Sedan nyår har hon aldrig skickat sms och bara ringt mig en gång. Hon påstår att det är för dyrt, men jag vet inte om det är sanningen. Men hon är glad när vi träffas, så jag vet inte var jag står.br / br /Jag hade hoppats på att du skulle skriva mer om nätdejting i boken än vad du gjort, för jag tror att det är ett bra sätt att träffa tjejer på, eftersom man på tidigt stadium ser om intressena är lika. Jag tror inte att jag skulle kunna hitta någon lämplig tjej på krogen. Kanske den rätta tjejen för mig inte heller är ute i kroglivet så ofta. Tyvärr har jag väldigt få vänner i min egen ålder. De allra flesta som jag umgås med är över 40 år, därför lyckas jag sällan träffa några nya vänner heller i min egen ålder eller yngre, varken tjejer eller killar. Jag känner att man måste ha vänner för att träffa flera. Jag har väldigt få att umgås med i min egen ålder och därför hittar jag inga nya heller. br / br /Jag känner visserligen några enstaka riktigt trevliga tjejer som inte är singlar i min egen ålder och ibland har jag funderat på om jag skulle fråga om de känner någon singeltjej som skulle passa mig, men kan man ställa en så rättfram fråga? Visar jag att jag är desperat då?br / br /Jag har skrivit till många tjejer genom nätdejting men ytterst få svarar över huvudtaget. Jag har läst att andra killar har samma problem. Det känns rätt nedbrytande när man inte får något svar och inte alls vet varför. Jag antar att tjejerna ofta redan dejtar eller skriver till andra killar, eftersom det är betydligt fler killar som nätdejtar än tjejer här i Dalarna. (Det står till och med i befolkningsstatistiken över Dalarna att det är överskott på killar mellan 25-35 år.) Ändå skulle jag gärna vilja veta varför de inte är intresserade. Har du något tips på vad jag ska skriva om i första brevet? Är det samma sak här som du nämner på krogen, att man bara ska ställa frågor och skriva om henne, eller ska jag mer berätta om mig själv i första brevet? Jag har provat båda sorterna utan resultat. Och får man inget svar på första brevet så har jag aldrig lyckats att få svar på mitt andra brev heller. br / br /Som du kanske förstår har jag väldigt dåligt självförtroende när det gäller att träffa tjejer. Jag är omtyckt i föreningslivet, känner mig trygg på jobbet och är omtyckt av min brors två små döttrar, men hur ska jag gå vidare? Det är just den första kontakten jag har så svårt för med tjejer.br / br /Du skriver att man ska försöka ta kroppskontakt under dejten, men har du något bra förslag när man sitter mitt i mot varandra på en restaurang eller ett café?br / br /Hoppas att du kan komma med lite förslag om nätdejting och de andra frågorna också!br /br /Med vänlig hälsningbr /Anders